Vaxmora torps stödförening

Torpet

Vaxmora torp som ligger i Törnskogens blivande naturreservat är sedan många år ett mycket omtyckt utflyktsmål för bland andra daghem, förskolor och skolklasser i närområdet. Även för barnfamiljer, pensionärer och vandrargrupper är torpet ett uppskattat utflyktsmål.

Varje höst, i början av september, anordnas Torpets Dag med olika aktiviteter, främst för barnfamiljer.

Vaxmora torp var ursprungligen ett dagsverkstorp under Sollentunaholm säteri som ligger på andra sidan av sjön Norrviken. Torpet tillkom troligen någon gång runt sekelskiftet 1700.  De som bodde där gjorde alltså dagsverken på säteriet samtidigt som de kunde bruka tilldelad mark runtom torpet. De hade även egna djur.

Vaxmora torp upphörde 1900 som dagsverkstorp då den sista torparen, Karl Johan Svensson, flyttade därifrån. Det övergick då till att användas som hyresbostad. Under 1920talet bodde diversearbetaren Per Granberg med sin stora familj på tio personer där. De flyttade därifrån 1930.

Därefter fungerade torpet som semester/jaktstuga för jästfabriken, som ägde torpet framtill ca 1960. Under en period på 1950-60talet hyrdes torpet ut till Turebergs orienteringsklubb som klubbstuga.

Stödföreningen

Framtill 1975 då Lars Thorlin flyttade till Vaxmora bostadsområde stod torpet och förföll. Han upptäckte då det gamla förfallna torpet och kontaktade den dåvarande ägaren Bejer AB för att få dem att ta hand om och rädda torpet. Svaret blev att en krona på torpet var en bortkastad krona. Han fick dock lov att säkra huvudbyggnaden genom att spika för söndriga fönster och dörr. Övriga byggnader var utom räddning.

Lars fortsatte att ha uppsikt över torpet fram till 1993 då det en lördagsnatt i april skedde en omfattande vandalisering. Allt, dörrar och fönster med karmar, järnspis, kakelugn och möbler slogs sönder och det som gick att bränna eldades upp. Den dåvarande ägaren, Convector Byggnads AB, var heller inte intresserad av att ta hand om torpet eller bidra med pengar för att återställa det. Lars fick dock tillåtelse att ta hand om och reparera det. Han samlade då ett antal intresserade personer som även de kände för torpet och ville bidra. Dessa, ett tjugotal, kom från närområdet, Törnskogen, Vaxmora och Solängen. I maj 1993 bildades Vaxmora torps stödförening och stadgarna skrevs under den 29/6 samma år. Lars valdes till föreningens ordförande. Medlemsavgiften beslutades vara 50 kr vilket den är fortfarande.

Ett hyresrättsavtal mellan föreningen och Convector upprättades och skrevs under i juni.

Därefter startade det mödosamma arbetet med att återställa torpet till hur det såg ut på 1920/30talet.

Sommaren 1993 tog man tag i det viktigaste, att reparera taket. Papp och läkt byttes ut och de av de gamla enkupiga tegelpannorna som gick att använda lades tillbaka. Den brist som uppstod kunde ersättas med liknande gamla tegelpannor som skänktes av en person i Törnskogen. Därefter spikades ytterdörr och fönster igen inför vintern.

Sommaren 1994 satte föreningen in nytillverkade fönster och ytterdörr. Allt tillverkat i ursprunglig stil.

Sommaren 1995 fick Lars ”låna” tre ALU-arbetare under sex månader. De byggde utedass, grävde ur grundmurarna till jordkällaren, som använts som ”sophög”, och satte på ett trätak. De knackade bort betongen man tätat den gamla stengrundmuren, torpargrunden, med. Inne i huset tog de bort skivorna man klätt innerväggar och tak med och återställde den gamla pärlsponten i stora rummet och förstugan. Det gamla listverket reparerades i hela huset.

Sommaren 1996 jobbade från början två ALU-arbetare med att måla om invändiga tak, väggar och listverk. Färger och typ färg, valdes i samråd med kommunantikvarien. En gammal kakelugn köptes in och en kakelugnssättare hyrdes för att återställa murstocken, sätta in järnspisen och mura upp den ”nya” kakelugnen. En tredje ALU-arbetare tillkom något senare och han byggde det nya förrådet.

Även 1997 hade föreningen tillgång till ALU-arbetare som slipade de tidigare målade golven trärena. Väggarna i ”finrummet” återställdes på samma sätt som de tidigare var gjorda dvs. med halm och lera, kallat kline, varefter de tapetserades med 1920tals tapeter.

1997 köpte Sollentuna kommun torpet med omgivande skog och är fortsatt ägare av torpet. Samma år den 9/12 fick Vaxmora torps stödförening; Sollentuna kommuns byggnadsvårds DIPLOM, 1997. Lars Thorlin mottog diplomet vid en ceremoni på Edsbergs Slott.

Under tiden som de stora reparationsarbetena pågick röjde de första entusiastiska medlemmarna tunet från träd och sly. De rev den mycket illa åtgångna lagården och resterna av ett förråd, snickrade utemöbler som bord och bänkar mm.

Föreningen växte fort och har de senaste åren bestått av 250-300 medlemmar varav 7-10 personer ingår i en yttre arbetsgrupp som underhåller byggnader och möbler, slår gräset, röjer sly och håller allmänt snyggt. Gruppen fäller även något träd per år som klyvs till brännved att fritt användas av besökare på brasplatsen för korvgrillning mm. Gruppen sköter även underhållet av stigen till torpet där dräneringar och broar behöver mycket underhåll. En inre arbetsgrupp på 5-8 personer sköter om huset invändigt så att det är rent och snyggt.

Allt arbete på och vid torpet är ideellt. Vill du stödja arbetet med en gåva så är Postgironumret: 89 51 85-7